Hostar mig genom natten. Pälshög petar på mig med sin våta nos. Dags att gå upp kompis? Ge mig mat?
Jag stapplar upp, ger honom hans, försöker hosta bort något i halsen som sitter som berg. Frågar Siri vad vi har för väder. 5 grader och dimma.
Vi knatar ut. PH säkert och spikrakt som den vältränade tjänstehund han är. Jag osoven, snörvlande som en tonåring och otränad sedan ett par veckor.
Vi svänger av in på traktorstigen. Det är verkligen dimmigt ute. Jag ser ingen skillnad, men det känns. Har aldrig varit med om att vi haft 100 % luftfuktighet tidigare, nu har vi det. Fukten gör något med halsen. Jag hostar så jag tvingas böja mig framåt. Låter som en gammal bondgubbe. Hörs förmodligen till grannsocknarna. Plötsligt släpper det. Utan att gå in på detaljer rensades allt ut med ett hostvrål jag inte är särskilt stolt över.
Vi vände relativt tidigt. Orkade inte gå hela vägen.
Vi vinglade upp på köksverandan. Jag vinglade, PH stadigt. Jag torkade av hans tassar. Han hade ingen lust att lyfta höger bak. Lyfte den ett par centimeter och ställde ner den igen. Vände sig om och tittade på den, på mig, viftade med svansen. Jag fattade. Något knas. Jag lyfte den försiktigt och lät fingrarna stryka sakta över trampdynorna, och där satt den, taggen. Inpressad mellan två av trampdynorna, till botten. Jag fick precis tag i den och började försiktigt dra. Pratade med honom under tiden. Måste gjort vidrigt ont då den satt så djupt att den knappt gick att dra ut. Efter en halvminut släppte den. Tjock som en tändsticka, ett par centimeter lång. Pälshög försökte inte en enda gång dra bort tassen ur min hand. Stod bara där, trots smärtan, Totalt litandes på mig och att vad det än nu var jag gjorde, var det för att hjälpa honom. Förmodligen för att han själv inte har några andra syften.
Jag visade honom stickan. Han nosade på den och verkade inte särskilt imponerad.
Nu har jag kaffe i muggen, julknäcke med edamer och ett par vört med leverpastej på tallriken. TVn går på svag volym. Hör fragment från programledarna när de presenterar en kvinnlig artist som gått in i väggen men nu släppt nytt. Vet inte ålder, men hon låter som alla unga tjejer låter just nu. Stöpta i samma mall, inget som sticker ut, avtrubbade spetsar och sandpapprade för att kunna glida runt i skvalradio utan att störa. Fasen vad hård och grinig jag låter. Men tänk vad trevligt det vore om man bara en enda gång kunde få bli berörd av ny musik? Av att höra en röst som inte gått genom Idolfiltret och knådats till av sångpedagoger. Var är de nya Kate Bush, Pat Benatar, Cindy Lauper, Debbie Harry, Chrissy Hein? Sångerskor med en känsla som får en att trilla baklänges, och personlighet som är fascinerande.
Men sån är väl tiden kan jag tänka. Att musiken i vissa led verkar blivit mer som ett verktyg att nå kändisskapet. De hinner knappt släppa första singeln innan de castas till Så mycket bättre, Fångarna på fortet och Farmen VIP.
Sista fredagen innan vi byter år. Vet inte varför jag alltid känner det som att kommande år kommer bli ett riktigt bra ett, när det oftast blir på ett ungefär som det som just passerat. Tack gode gud för hoppet.
Nu står en kock på TV och pratar nötig smak, crisp och syra. Perfekt timeing att slå av, slå igång någon av ovannämnda damer på lagom volym och skriva sångtexter till några låtar.
Om jag inte skriver något mer före nyår så önskar jag er här ett mycket gott slut på 2024.
Eders ///J