Jag lyssnar på radion. Det händer tyvärr inte så ofta längre trots att jag egentligen inte har något emot P4. Funderar över varför. Tror det handlar om musiken. Jag använder aldrig ordet ”Mellanmjölk,” men tror kanske att det kan vara en rätt bra beskrivning på musiken som liras i radion nu för tiden.
Inget som sticker ut. Artister som låter som varandra.
”Johan, så har alla gamla gubbar sagt i alla tider!”
Nej, det har de inte. De har sagt att musiken varit ”skränig” när hårdrocken kom. ”Långhåriga drasuter,” när Beatles lät frissan växa ner över öronen. Men jag har aldrig hört någon säga att allt låter mellanmjölkigt och massproducerat.
Jag hörde de spela ett bidrag från P4 Nästa. Tävlingen där lokala artister får möjlighet att visa upp sig utan skivkontrakt eller management. Har själv varit med där och tävlat med lokala band. 2008 i Västerås, kom tvåa. Kanske 2010, minns inte riktigt, kom tvåa då också. 2014 Gotland tillsammans med Malin Mavian, tror fasen vi kom tvåa då! Jag menar det när jag säger att det inte gjorde något. Tvåa är jädrigt coolt ändå. Jag älskade att träffa de andra banden och musikanterna. Snacka musik och låtsnickreri. I vilken studio de lirat in etc.
När jag nu hör bidragen spelas upp låter de alla som välproddade Idoldeltagare. Låtarna är snyggt skrivna. Känslan av hemmasnickrat är helt borta. De där spännande och kul bryggorna, introna och solona finns inte längre. De är bortstädade. Allt är ”radioampassat.”
”Det får inte dra iväg allt för mycket, då tar de inte in den.”
Det är nog där vi har vägbulan skulle jag tro. Alla vill spelas på radio.
Jag saknar de, källarbanden. Entusiasmen man hör i sättet de spelar på sina instrument. Lyckan av att få stå i en repa och skriva låtar tillsammans. Inte alltid helt felfritt, men så himla kul att lyssna på. Spretigt och våghalsigt. ”Här är vi och det här är vår musik.”
De finns där ute, det vet jag med tanke på att så gott som alla replokaler på Gotland är överfyllda av de.
Det är riktigt tråkigt att lokalradiostationerna runt om i riket inte tar tillvara på de. Ger de utrymme att höras och få spridas. Så mycket musik som finns där ute. Så många band som är otroligt duktiga och skulle kunna gå hur långt som helst om de bara fick chansen.
Jag tror det är därför jag inte slår igång radion så ofta nu för tiden. ”Mellanmjölkmusiken.” När jag pratar med mina musikantpolare och bandmedlemmar, och vi surrar om var vi ska spela och skicka nya låtar, dyker nästan aldrig radion upp längre. När någon påpekar det skickar vi givetvis iväg ett mail även till de. men jag tippar på att vi tillhör en minoritet.
Försöker minnas när jag senast sträckte mig mot volymknappen för att höja och höra vad det var för sjyst låt som spelade. Mycket länge sedan.
Smaken är olika. Jag kan bara hoppas ändå, att musiken inte dör i radion. Att etern inte blir som sanddynen för en golfboll. Där den stannar utan att kunna rulla vidare. Det är ett så fint media för lokala artister. Våga spreta. Våga kliva ur den smala tunna malströmmen av samma same lika alla andra.
Ha en fridefull dag govänner. Själv drar jag igång lite amerikansk radio med ny ännu olirad blues country southern rock, och sätter igång att redigera föreställning och bok, Jamaicatrippen.
Eders ///Johan