Ni vet de där som drog runt på gatorna och skrämde skiten ur folk? Vad gör de nu?
Öppnar de garderoben då och då och tittar längtansfullt på sin dräkt? Kanske rent av provar den. Går ut i trapphuset men vänder när de hör dörren slå där nere. Man vill inte vara ensam clown där ute på gatan.
Fast frågan är hur uppmärksammad man egentligen skulle bli om man gick runt i clownkläder idag? Med tanke på allt annat folk har i huvudet. Alla stirrar i sina mobiler. Jag skulle säkert gjort samma sak om jag sett. Nu lyssnar jag istället. Nästan ännu värre då synen inte finns och hörseln dränks ut med ljudet av en skrikande Karen som får spel på ett fik då hon fått för lite mjölk i latten. Vet inte vad det är med de videosarna, men jag kan inte sluta kolla på de.
Det måste varit kämpigt för clownerna som ville skrämmas, om de mötte mig. En blind.
Samma sak slog det mig just, om man är blottare.
Scenario.
Blottaren står bakom ett träd invid en gångbana. Kvinna med ledarhund närmar sig. Blottaren hoppar fram, drar isär rocken samtidigt som han upptäcker att kvinnan är blind. Vad gör han? Beskriver sig?
”
Ursäkta, men du måste stanna nu! Jag har precis hoppat fram ur skogen och dragit isär rocken!
Jaha, vilken färg har den, rocken?
Va?
Är den svart? Vilket material? Jag är blind men vill ändå gärna skapa mig en bild.
Ja… den är svart med ett midjebälte och…
Midjebälte?
Ja.
Oj, är inte det rätt omodernt? Har du köpt den på Myrorna?
Va? Nej! Myrorna säljer förresten inte kläder.
Inte? Det trodde jag.
Strunt samma. Sen har jag väl kanske en medel… ja… du vet.
Vad?
Glöm det. Den är ändå nedpratad nu.
Ok, förlåt, fortsätt.
Jag har ett par mörkbruna strumpor och ett par Nice som har lite orange mönster och blåa snören.
Oj, de lät fina.
Tja, de är helt ok.
Jag vill inte låta otrevlig men jag behöver gå vidare nu och rasta hunden. Så om du tänkte fortsätta blottandet så får det gå undan.
”
Lite samma med clownerna tänker jag. Måste varit hopplöst att närma sig någon som inte ser det gula håret, den röda näsan och de svartsminkade ögonen.
Jag hör stegen, säger hej som om de vore vem som helst. De svarar besviket mumlande. Första gången de är ute och skräms så möter de ett blindstyre!
Jag kan ändå inte låta bli att fundera över deras persona, clownernas. Då de drog runt på gatorna i nådens år 2016, medan höstlöven fastnade på deras gigantiska skor.
Jobbar de? Som vad? Läkare? Konditorer? Förskollärare? Hade de egentligen en dröm om att bli en cirkusclown? Var de avundsjuka på gatumusikanterna och försökte skapa sin egen gatukonst?
Vore riktigt kul ifall någon av talkshowerna kunde samla ihop ett gäng av de och hålla ett samtal. Så många frågor, så många funderingar. Var de gifta? Vad sa de i så fall till sin hälft när de skulle ut och (clowna)?
”Jag tar en promenad älskling. Va, nej jag har inget särskilt i ryggan, dricka bara. Ja, jag ska se upp så jag inte möter en sån där clown. Ja skorna kanske är lite stora, men de hade bara 59:or kvar. Och jag gillar pistage, det vet du.”
Hur många psykologer satt vintern 2016 med F.D. clowner i besökssoffan och redde ut saker och ting?
Förmodligen frågor vi aldrig kommer få svar på. Precis som hur tankarna gick hos den som kom på första cykeln.
”Jag orkar inte gå längre, men är rädd för hästar.”
Lämnar er där gott folks, denna TBT medan sommarbrisen fortfarande gör det möjligt att sitta på köksverandan i shorts och t-shirt och skriva små enkla kåserier om allt, inget och livet.
Eders ///Johan