Hör ett countryband göra Tom Pettys American girl på countryradion jag alltid lyssnar på. De låter bra, blir lite sorgsen när jag tänker på att Petty gick bort alldeles för tidigt. Samtidigt dyker en person jag tyckte om, upp på FB, hon skulle fyllt 60 idag. Hann aldrig fylla 51. Då kommer tanken på lillasyster som gick bort för 18 år sedan i år. Strax innan hon skulle fylla 20

En del dagar kommer utan förvarning, med knuten näve, rakt över snoken. Backar inte en millimeter. Dammar till bara. ”Här, vad säger du om den här tryndammaren?” BAM!

Hjärnan har plockat bort filtret, öppnat spjällen för rengöring och glömt varna mig för att tänka för mycket. ”Gå inte dit just nu, vi rensar filtren där och kan inte stoppa tankarna. Så håll dig därifrån några timmar till vi är klara.”

Livet har sina sidor. Lätt att säga när man har ett. Eller när man har flera sidor att välja på.

När jag gick promenaden i morse kom det en bil i full fart på vår lilla oljegrusväg. Jag ska försöka undvika att låta gubbgnällig, men 70? Man får alltså köra 70 på vägen som innan man la oljegrus på den var en helt vanlig gotländsk grusväg. Den breddades inte, gjordes ingenting med innan man hällde ut oljegruset och lät traktorer och skördetröskor välta till den. Klarar man köra 70 från start till stopp på den är man kvalificerad för rally-VM. Vi fick ett brev från polisen på Gotland där man skrev att om vi är bekymrade över hastigheten och oroliga då det springer barn och djur fram och tillbaka mellan hus och gårdar, får vi helt enkelt hålla bättre ordning på de. Funderade som hastigast om det är samma regler i stan? Förbi skolor eller på villavägar? ”Är ni oroliga? Håll bättre koll på ungarna.”

Hur som, bilen kom i full fart. Saktade inte in en sekund, trots att det var tydligt att jag gick med ledarhund. Vilket gjorde att jag började fundera över om föraren ens såg mig? Fipplade med något och inte hade koll på vägen? Kanske fått en stroke? Jag stannade till och tog ett steg ut mot krondiket. Bilen brände förbi som om vuxenblöjan just fyllts med gårdagens tacos och nu frätte mellan skinkorna och han, mansgissar på att det var en han, bara ville hem och få rumpan rengjord av mamma eller fru.

Jag är vuxen nu, men vände mig om och sträckte upp långfingret. Högt. Släppte selet och sträckte upp även det andra. Med båda långfingrarna pekandes mot Gud fader sa jag ljudlöst men med tydliga läpprörelser, ”Kom tillbaks din jävel så ska jag vrida näsan av dig!”

Bilen fortsatte utan minsta tillstymmelse till att bromsa in. Dumt av mig att tro något annat då föraren inte ens sett mig framifrån, att tro att den skulle se mig i backspegeln.

Om jag snubblat till skulle mitt liv tagit slut idag. Så smal är vägen. Så smalt är livet. Ett litet felsteg och så mångas framtid kommer förändras för alltid.

Jag ska sluta tänka nu. Snart kommer filtret på plats igen och sorterar det som är allt för obehagligt att ta in. Skönt.

Eders ///J