Hittade ett kåseri jag skrev för 18 år sedan åt VLT. Kommer bjussa lite på gammal skåpmat här då och då. Skrivit för
Skrivet april 2006. Uppstädat en gnutta september 2024.
Diskussionerna går heta om hur man ska få bukt med våldet på våra gator och torg. 0 tolerans. Jättebra. Varför ska vi tolerera något som helst våld? Finns ingen anledning alls tycker jag.
TV gick runt och intervjuade folk på stan och alla höll med.
”Vi vill inte ha våld och bråk på våra gator.”
I studion intervjuade de också någon typ av idrottsman i samband med att det visades några riktigt saftiga slagsmål på fotbolls och hockeyplaner.
De frågade idrottskillen om han och hans kompisar i laget verkligen var bra förebilder för de unga då de själva spöar skiten ur varandra och skriker glåpord åt alla som kommer i vägen för att de förlorade bollen eller pucken.
Han sa att publiken nog inte var så dum att den inte förstod att en fotbolls eller hockeymatch inte går att jämföra med verkligheten…!?
Intressant tänkte jag, att man när man får på sig en tröja med en siffra på ryggen inte längre befinner sig i verkligheten. Att man plötsligt kan slå, hoppa och sparka tarmarna ur varandra utan att det känns, syns eller påverkar de som drabbas eller tittar.
Är det inte på riktigt? En match?
Är det inte riktigt blod som rinner ner längst hockeyspelarens kind efter att han fått en klubba slagen i trynet? Coolt. Alla borde också fatta att de bara låtsasspottar på varandra?
Så självklart tycker jag att alla idrottskillar och tjejer ska undantas 0 toleransnivåregeln. Vi ska ha ett slagsmålsfritt samhälle, utom när det gäller idrotten eftersom idrott är… på låtsas? Det är ju match!
Kanske också borde gälla musikanter. I fall det skulle vara så att någon hårdrockare känner för att bita huvudet av en fladdermus under en spelning.
Och publiken också då förståss. Det är ju ändå inte riktigt på riktigt så länge man är inne i konsertlokalen. Tycker också idrottspubliken borde få dispens från 0 toleransnivån, eftersom det inte är den verkliga verkligheten man upplever när man sportar och står i eller tittar på evenemanget. För visst fattar väl (publiken) att man bara får slåss och skända varandra inne på arenan? I samma sekund vi går ut genom grindarna är vi väl tillbaka i verkligheten igen. Helt opåverkade av vad som hänt på arenan. Visst förstår väl våra ungar att deras förebilder bara slåss på låtsas? Det är ju match! Visst förstår våra barn att deras idoler bara kallar varandra svartskalle och cp-domare under matchen?
”Egentligen tycker jag ju inte dommarn var ett C… eller ja, alltså, dum i huvudet. Men det blir så när man är lite uppvarvad och ligger under med 30 – 7.”
Förståeligt. Tror krogslagsmålen också litegrann beror på att man är uppvarvad. Va fan, lite uppvarvning har väl ingen dött av?
Vill du slåss, börja idrotta. Där är det inte riktigt på riktigt, utan det riktiga är lite på låtsas. Som ”alla borde fatta!”.
Johan Seige